Folk brukar kunna förstå smärtan man känner efter ett avslutat förhållande, att man endast tänker på den andra, att man saknar dem så mycket att det gör ont. Att man tänker på allt man gjort tillsammans.
Men oftast finns det anledning till avslutet, att man bråkar, har olika synpunkter eller vill olika saker, men när det sker utan ordentlig anledning, så känner man sig övergiven, lurad och fruktansvärt sårad..
Jag kan förstå Ls anledning, men kan inte förlåta att hen inte vill försöka, jag vill inget annat än att hen kommer tillbaka och vill försöka igen, hur kan jag inte? Jag älskar hen, mer än nån annan..
Men smärtan är för mycket och jag vill inte vakna imorgon egentligen. Jag vet, låter värre än vad det borde vara, ja, man kanske kommer över det.. Men jag tror inte det.. Jag slutar aldrig känna, och denna gången är jag osäker om jag kan komma vidare, jag vill, men vet inte om jag kan.
Fan ta allt
Men oftast finns det anledning till avslutet, att man bråkar, har olika synpunkter eller vill olika saker, men när det sker utan ordentlig anledning, så känner man sig övergiven, lurad och fruktansvärt sårad..
Jag kan förstå Ls anledning, men kan inte förlåta att hen inte vill försöka, jag vill inget annat än att hen kommer tillbaka och vill försöka igen, hur kan jag inte? Jag älskar hen, mer än nån annan..
Men smärtan är för mycket och jag vill inte vakna imorgon egentligen. Jag vet, låter värre än vad det borde vara, ja, man kanske kommer över det.. Men jag tror inte det.. Jag slutar aldrig känna, och denna gången är jag osäker om jag kan komma vidare, jag vill, men vet inte om jag kan.
Fan ta allt