Jag tror att jag inte orkar mer nu
I veckor nu har livet varit bra, men allt har varit en lögn, eller så har det varit en mardröm, för ni vet, mardrömmar börjar ju bra och slutar med skräck.
Har ni nånsing känt, den där absoluta saknaden av livslust, vill bara dyka ner i mörkret och aldrig komma ut igen. Att känna ingenting är något jag skulle föredra framför det jag känner.
Att inte kunna tänka på något konkret utan att det spårar ut och och mina tankar flyr till alla olika svarta mörka tankar med slutmålet i döden eller värre, i något sjukhus någonstans.
Nej, seriöst.. Jag hade något, men den valde som vanligt en annan väg, inte mig. Jag dög inte, jag duger aldrig åt någon, kommer inte göra det heller. Så varför strida? varför försöka ens?
Jag får inte vara lycklig, inte heller får jag behålla något i mitt liv.