orkarman.blo.gg

 

 

Det säger alla till mig hela tiden "Alla känner sig vilse ibland" eller "Det är mer än dig som mår som du mår". Jaha?? Och? Det är fan inte mitt problem, ursäkta min franska, men seriöst, det hjälper inte mig att andra mår dåligt, vet du vad det gör för mig?? FÅR MIG ATT MÅ SÄMRE!

Det betyder att andra inte heller kommer ut ifrån skiten, att andra mår lika kasst eller andra som kanske till och med gör det jag inte vågar och tar den snabba utvägen.. 

 

Men det som gör det ännu värre för mig, som får mig att känna mig som ett svin är det faktum att jag inte vill veta hur andra har det. För det dom går igenom må vara liknande som jag, men jag är jag och dem är dem. 

Deras känslo tillstånd och tankesätt är annurlunda, de kanske är starkare, kanske svagare, kanske är dem till och med i bättre situation runt omkring dem så de kan hantera det dom står inför. 

 

När jag gick till psykolog första gången, någon gång under 06-07 sa dem "Jaha, men då får du rycka upp dig och ta dessa tabletter.." Jag, dum som jag var accepterade det och gick vidare, trodde jag blev bättre, men med så jävla mycket känslor och tankar det senaste åren och att en väldigt kär person till mig gick bort och andra problem med kärlek t.ex. gick det inte mer och jag 'gick sönder' som jag kallar det. 

Nu när jag gick till psyk denna gången sa någon att "Detta kommer kanske inte gå över direkt, detta kan göra ont, det kan och får ta den tid den tar och det enda du skall fokusera på är att må bra..". Jag blev helt ställd hon sa vad jag behövde veta, att jag inte behöver göra mer än vad jag kan. 
Men ändå, så fort någon ber mig om något, så fort någon vill ha min hjälp, så gör jag det oftast. Men nu, kan jag inte mer. 

 

Jag har hjälpt folk det sistonde trots att jag själv mår sämre än nånsin. Och jag har inte ens fått ett Tack, eller ett "Jag uppskattar det..".

 

Det tog på mig.. Så hårt. 

 

Så när jag säger jag är vilse, så är det inte så att jag gått vilse i en mörk skog, fan hade hellre tagit det (trots att jag inte vill ut i naturen) än att må så här. När jag börjat bli arg på folk jag älskar och bryr mig om.

 

Trots allt, ber de som bryr sig om mig att "Försök!" "Men har du testat det här?" "Kanske behöver du komma iväg". Tro mig, om man mår så här, så vet man fan inte vad man vill, inte heller kan man svara på varför man mår som gör. Eller varför när man blir frågad "Varför har du inte städat?" börjar gråta eller blir helt tyst, för man skäms så innerligt att man hellre vill dö än att se på dem.

Så ja, jag är vilse, jag är riktigt vilse. 

 

-V